swish
så var en mycket lång helg mycket snabbt förbi. Korvstoppning med älgfashion, beatles rock band, att känna sig hemma på en indier, att skippa en snowboardfilm för att man kan, järngruvor, ångmaskiner, experiment och spårvagn. Mycket gjort för att inte ha gjort någonting. Nicage!
syskontrion är samlad
Och det är verkligen himla underbart. Lite som att vi inte är kompletta förrän alla är med. Igår natt musicerade vi. Gitarr, trummor och sång. Beatles, Zeppelin och såklart lite Metallica men först när jag hade gått och lagt mig. Det var så fint så fint. Jag kom hem till ett annars nedsläckt, sovande hus men tonerna från golden slumbers drar mig ner mot källaren. Och där var gossarna! Så jag sjöng jag också.
åh nej!
Nu fick jag nagellack i håret.
otäck skräck
En himla ball illustratör är Hans Arnold som tyvärr gick bort i förrgår. Han tecknade allt möjligt men var nog mest känd för sina skräck- och sagoillustrationer. Kolla in:
Väl mött!
vad jag inte hade bangat på just nu
Att ha en liten, liten luftballong. Ska nog försöka bygga en någon gång.
Luftslott?
bb
Bästa bloggen enligt mig just nu. Schnygg!
Jag älskar för övrigt hur jag i min robo.to inte har lyckats stava rätt på snarare. Något nytt för svenska akademien kanske?
Jag älskar för övrigt hur jag i min robo.to inte har lyckats stava rätt på snarare. Något nytt för svenska akademien kanske?
tillbakablick
Det är rensning på gång i familjehemmet. Massa artiklar, teckningar, uppsatser, pärmar från bilden letas fram.
När jag gjorde säsong i Kicking Horse i Kanada hände det en dag att några råsöta jibbkids stod och snackade med hjälmarna tätt ihop och pekade på mig. Till slut kom en av dem fram till mig och frågade om jag var proffs. Jag svarar sjävklart ja. Coolt, svarar de och så var det inte mycket mer med det (förutom mitt enormt boostade ego). Senare hittar vi en tidning på orten med den här framsidan:
Och sen den här bilden på insidan:
Och för er som inte fattar kopplingen - det ser faktiskt lite ut som jag. Jag har ett knallrosa ställ och sånt dära hår. (Men nej, jag är inte så duktig)
Nu kokar jag kaffe för en hel koloni. Helgen har varit fantastisk så jag behöver något starkt (alkoholfritt) som kan kicka tillbaka mig till verkligheten. Over'n'out
ambivalensfrekvens
Jag menar såklart vädret. Tycker att det har varit så här ett tag nu. Att det helt enkelt inte kan bestämma sig. Igår finaste hösten. Idag vinter på förmiddagen och nu vår när snön smälter igen. Skärpning!
familjen åberg ugglas
Jag har precis vaknat upp i Stockholm och det är sol! Och inte så där jäkla askallt! Och fin krispig höstluft. Så jag tänkte visa lite hur min familj bor och har det. Först utvändigt. Senare kanske även invändigt. Men det är lite tvek på det. Varför gör jag det här då? Jo, därför att jag älskar att fotografera. Iso-talen är underbara så här års. Jag brinner för att blogga, men det visste ni redan. Min familj bor i Brommas prydligaste hus och det kan vara värt att visa upp. Mitt största driv är att uttrycka mig och synas. Helst av allt i hela vida världen vill jag jobba på Sköna hem. Eller bli känd.
Pyttsan!
Jag vill inte plugga och gör allt för att slippa. Efter fjärden koppen kaffe är jag hyper. Led Zeppelin dunkar i vardagsrummet och här sitter jag framför datan (heh, retro!) och gör absolut ingenting vettigt.
Nu börjar i alla fall rundturen:
Mammas morgonbänk med morgonsol.
En av alla madonnor som figurerar i trädgården.
Hår. Undrar vems?
En liten tomte. I guld. Den har jag satt dit.
Det ligger en eka förtöjd i trädgården. Den har nog varit där sedan inlandsisen ungefär. 
La maison!
En typisk syn. Ett igenväxt växthus (det finns vindruvor där inne som är jättegoda och som smakar blåbär), en madonna, ett trädgårdsland samt en enhjuling lite casually slängd sådär. Helt vanligt.
Utanför bild: två sparkcyklar, en skateboard med hjul, en skateboard utan hjul, en studsmatta, loads of rail-material.
Spegeln som hänger upp och ner. Och som förmodligen aldrig kommer att bli rättvänd.
Så, kära ni. Det var det för den här gången. À tôt, alors!
tourettes
Det är konstigt det där med att man alltid vill göra det man inte borde. Återigen är jag i biblioteket. Just som jag tog en stor klunk kaffe fick jag en otrolig lust att bara öppna munnen och spotta ut det igen. Är det bara jag eller får alla såna här jag-får-inte-alltså-måste-jag-infall?
P.s Det här specifika fallet kan förstås bero på att kaffet i Lindell smakar blä.
pinigt
Idag i biblioteket fick jag värsta nysbehovet. Och jag kan inte kväva en nysning (dels därför att jag har hört att man kan få en stroke av det och dels att jag helt enkelt inte vet hur man gör). Men jag behövde som sagt verkligen nysa. Vanligtvis när jag verkligen, verkligen behöver nysa är det ju ingen fara att bara göra det. Atjo! Ofta blir de ganska ljusa och ganska höga. Och det är sällan att någon bryr sig. Men i ett bibliotek är en ljudlig nysning sådär.
Hur löste jag det här? Jo, jag gapade. Jag bara öppnade munnen och stirrade ner i boken. Resultatet blev då istället för ett, för somliga gulligt, litet atjo ett ganska kraftigt och distinkt "hah!". Alla måste ha hört. Det var ju knäpptyst där. Och oj vad jag skämdes. Jag skämdes så mycket att jag började fnittra. Som en liten flicka. Och så blev jag sådär jätteröd i ansiktet som jag blir ibland. Och jag kunde inte sluta fnittra. Och jag fnittrade mycket och nästan neurotiskt.
Jag fick lämna salen.
Och det var min dag.
så mycket bättre
Att kolla Lilla sjöjungfrun och spara fina skärmdumpar än att skriva hemtenta. Ett återkommande tema, tror jag.
Vi tar den från början:
Prins Erik! Och den lurviga hunden Max.
Grimsby är hellre på land.
Åh det fina slottet!
Det är konsert på g. Sebastian dirigerar.
Men Ariel är inte där!
Hon har nämligen hittat ett vrak. Blunder är en guppy.
Inte så konstigt. Det finns ju hajar.
De flyr med en dinkelhoppare upp till ytan och snackar lite med Måsart som vet så mycket.
Sen får de syn på skeppet där prins Erik är.
Ariel blir lite betuttad.
Sen blir det storm och skeppet exploderar.
Som tur är räddar Ariel prins Erik och sjunger lite för honom.
Ariel vill bli människa.
Sjöhäxan Ursula håller koll.
Hon kommer att utnyttja Ariel.
Kung Triton anar att Ariel är kär. Sebastian råkar försäga sig.
Ariel får en utskällning men är 16 år och inget barn längre. Simmar argt iväg.
Ungefär här tappade jag intresset. För filmen. Så nu är jag tillbaka i hemtentan.
und so weiter...
om jag hade pengar
skulle jag köpa en massa fina saker. Och ge bort till välgörenhet! Såklart!
Kanske ett par nya pjuck?
Idolresan del III
Åh ja! Nu fortsätter vår resa. Återigen till soliga Kalifornien men den här gången till Beach Boys från 1961. Surfpop, gladpop, californiapop, psykedelisk pop. Och de enda som enligt sir Paul McCartney på riktigt kunde konkurrera med Beatles i musikväg.
Jag har aldrig tyckt att Beach Boys har varit särskilt coola men musiken är verkligen bra. Och då inte bara Barbara Ann och Surfin och alla de där.
alors on danse!
Oj vad vi dansade igår, jag och Sacreble. Det var skoj! Speciellt när ms fatty drog igång. Ftong ftong. Utz utz.
Idag blir det hemtentaskrivning. Som vanligt känns det som. Men det känns himla fint ändå. Jag lyssnar på almost famous soundtracket och myser lite. Igår när jag kom hem gick den på tv nämligen. Den är allt bra bra.
Kaffet är kokat så nu sätter jag igång. Hejrå!
whiskey och poker
Så kommer aftonen att se ut. Det gillar jag. Alltid!
Det ser dock ut som att vi kommer att använda monopolpengar som marker. Men men, vad göra?
Idolresan del II
Idolresan fortsätter. Till San Fransisco och det psykedeliska rockbandet Jefferson Airplane från 1965. Det sägs att namnet kommer från ett visst sätt att hålla en joint. Moget. Bandet är ballt och musiken är schysst knäpp. Jag diggar!
Jag kan inte påstå att jag inte hade velat vara där.
tändstickan
YouTube-mania fortsätter. Den här är också kul:
ny idé
Har tänkt på att man så sällan lär sig något nytt att göra fysiskt nu när man är vuxen och så. Det är en sak att lära sig vad någon annan har skrivit i en bok men att typ lära sig stå på händer, hjula, kullerbytta och sånt slutade man med vid någon tidpunkt. Jag lärde mig att cykla utan händer förra året och är fortfarande oändligt stolt över det. Nästa sak kan bli att dyka från femman eller att göra en ollie på gatan och inte på gräsmatta.
Mina fina bröder lär sig alltid nya saker. Harald är ju fortfarande barnet så det han räknas inte riktigt men Markus är faktiskt per definition vuxen. Och kolla vad han kan!
Najs! En gång gjorde jag en 900. Sen kom jag och Harald på den eminenta idén att se vem som snabbast kunde rulla in till mitten från varsin sida av studsmattan. Som vi borde ha förstått möttes vi på mitten. Då sa min näsa knäck. Oskönt. Och mindre smart.
Idolresan del I
Jag tänkte ta er med på en resa bland mina idoler. Jag kallar den för Idolresan. Kreativt och nytänkande, tycker ni inte? Resan startar i Liverpool, förstås! Med The Beatles, förstås!
Tänk att bästa John Lennon med sitt The Quarrymen från 1957 ledde till det här. Spelningar i Kaiserkeller i Hamburg till Royal Albert Hall. Wow wow. Beatles känns ju så himla snälla och beskedliga och what not, men så var de inte. De blev faktiskt utvisade från Hamburg därför att George Harrison jobbade svart på en bar utan visum. Oj oj. Innan John Lennon blev John Lennon sprang han runt på bussar och vrålade "I'm John Lennon, I am bloody John Lennon" och ingen lär väl ha brytt sig. Han var lite tokig. Men genial! Åh Beatles.
Det här är verkligen inte deras bästa låt, men videon är ganska fin.
Världens genom tiderna bästa band. Utan tvekan.
sniff sniff
Såg den här bästa på fejan. Alltså!
Min kommentar blev:
Finns inget mer att säga.
(ja, jag inser YouTube-hysterin som råder här på bloggen. någon sa sociala medier?)
så vintern 2009
Det känns faktiskt så just nu. Solen finns och märks och strålar in genom vita gardiner som är lite för långa eftersom att jag inte har orkat korta dem. Den här godingen är på.
Precis så här var det när jag bodde hos Signe på duvnäsgatan. Plus kaffe. Och den lilla detaljen att man hamnar på söder när man går ut genom dörren och inte på ålidbronx. Mycket fin tid. Och jag är inte bitter. Sanning.
di 2 da lemma
Det här med att sova middag är ju mysigt på alla sätt. Men sen kan man ju inte somna när det är kväller. Blä.
bläddra färsenmagasin och lyssna nyblues
Åh vad jag mår bra idag! Det regnar inte men det öser ner. Jag har tjackat ett lättstift som är orange till färgen (hur skriver man? oranget?). Phint! Ikväll riktas blicken mot Scharinska och jag har horat in mitt namn på listan. Hundra pengar svider ibland.
Nu lyssnar jag på det här och trivs. Nu ringde Mimmi så måste sluta. herå!
kewl
För några dagar sen fick jag en länk från min vän Måsen om en kul sida. Rumpetroll heter den (vilket betyder grodyngel - det är säkert!) och där kan man fastna en hel dag.
Man kan nämligen chatta också. Så praktiskt!
ljusblått och luddigt
På fredag tänker jag vara ledig! Och bara slasa omkring. Köpa strumpbyxor för mina sista pengar eller spara dem till utgång? Den ena klarar sig ju inte utan den andra. Dagens paradox. Just nu ligger jag i soffan och gör allt för att slippa plugga. Killsnack med Hanna som virkar ("fick sånt virksug!") vante. Jag ljuger för henne för att hon vill det. Det är fint!
Just nu känns den här bilden himla talande.
<3
gris
= grått på franska. Och det är precis vad det är här + orkan. Något som verkligen rycker upp är fantastiska Hesslansche som har bjudit över på försenad födelsedagsmiddag i min ära. Helt underbart! Jag förväntar mig bra samtal och fint soundtrack. Längtar.
Veckan i hemstaden har som kanske framgått varit mer än underbar. Bästa vädret, bästa vännerna och bästa familjen. Vill redan tillbaka. Tror inte att jag överromantiserar det heller. Nu vardag. Men som alltid kryddas med påhitt. Och det är också himla fint!
En fin vän. Bland många.
att vara i huvudstaden och så
Så himla fint! Nu är Stockholm som absolut finast och jag är nykär. Har bara gjort roliga saker med roliga människor och inget mer (förnekar det där om någonting som hemtenta). Att promenera, att dansa, att vara omedvetet groupie, att skråla maggie may eller lee roth, att fickparkera, att moffa muffins. Allt det där. Det är bra!
