Idolresan del IV
Idolresan är tillbaka och tar idag med oss till Amerikat för att hälsa på den framlidna Texas-bruttan Janis Joplin. Också medlem i 27-årsklubben. Verkligen sorgligt. Född 1943 och död 1970 i Hollywood. Råkool och fantastisk på så många sätt. Speciellt nu när jag läser Just kids av Patti Smith, där hon verkar vara väldans sympatisk och lite, lite sorglig med en flarra southern comfort på Chelsea Hotel (boken rekommenderas för övrigt). Hon är väl egentligen mest berömd som just Janis Jolin men hon sjöng faktiskt i ett band, eller flera. Big Brother and the Holding Company är kanske det man först tänker på. Låten Piece of my heart är helt klart hjärtskärande och otroligt bra.
Se och lyssna på den här rösten:
Idolresan del III
Åh ja! Nu fortsätter vår resa. Återigen till soliga Kalifornien men den här gången till Beach Boys från 1961. Surfpop, gladpop, californiapop, psykedelisk pop. Och de enda som enligt sir Paul McCartney på riktigt kunde konkurrera med Beatles i musikväg.
Jag har aldrig tyckt att Beach Boys har varit särskilt coola men musiken är verkligen bra. Och då inte bara Barbara Ann och Surfin och alla de där.
Idolresan del II
Idolresan fortsätter. Till San Fransisco och det psykedeliska rockbandet Jefferson Airplane från 1965. Det sägs att namnet kommer från ett visst sätt att hålla en joint. Moget. Bandet är ballt och musiken är schysst knäpp. Jag diggar!
Jag kan inte påstå att jag inte hade velat vara där.
Idolresan del I
Jag tänkte ta er med på en resa bland mina idoler. Jag kallar den för Idolresan. Kreativt och nytänkande, tycker ni inte? Resan startar i Liverpool, förstås! Med The Beatles, förstås!
Tänk att bästa John Lennon med sitt The Quarrymen från 1957 ledde till det här. Spelningar i Kaiserkeller i Hamburg till Royal Albert Hall. Wow wow. Beatles känns ju så himla snälla och beskedliga och what not, men så var de inte. De blev faktiskt utvisade från Hamburg därför att George Harrison jobbade svart på en bar utan visum. Oj oj. Innan John Lennon blev John Lennon sprang han runt på bussar och vrålade "I'm John Lennon, I am bloody John Lennon" och ingen lär väl ha brytt sig. Han var lite tokig. Men genial! Åh Beatles.
Det här är verkligen inte deras bästa låt, men videon är ganska fin.
Världens genom tiderna bästa band. Utan tvekan.
