familjen åberg ugglas
Jag har precis vaknat upp i Stockholm och det är sol! Och inte så där jäkla askallt! Och fin krispig höstluft. Så jag tänkte visa lite hur min familj bor och har det. Först utvändigt. Senare kanske även invändigt. Men det är lite tvek på det. Varför gör jag det här då? Jo, därför att jag älskar att fotografera. Iso-talen är underbara så här års. Jag brinner för att blogga, men det visste ni redan. Min familj bor i Brommas prydligaste hus och det kan vara värt att visa upp. Mitt största driv är att uttrycka mig och synas. Helst av allt i hela vida världen vill jag jobba på Sköna hem. Eller bli känd.
Pyttsan!
Jag vill inte plugga och gör allt för att slippa. Efter fjärden koppen kaffe är jag hyper. Led Zeppelin dunkar i vardagsrummet och här sitter jag framför datan (heh, retro!) och gör absolut ingenting vettigt.
Nu börjar i alla fall rundturen:
Mammas morgonbänk med morgonsol.
En av alla madonnor som figurerar i trädgården.
Hår. Undrar vems?
En liten tomte. I guld. Den har jag satt dit.
Det ligger en eka förtöjd i trädgården. Den har nog varit där sedan inlandsisen ungefär. 
La maison!
En typisk syn. Ett igenväxt växthus (det finns vindruvor där inne som är jättegoda och som smakar blåbär), en madonna, ett trädgårdsland samt en enhjuling lite casually slängd sådär. Helt vanligt.
Utanför bild: två sparkcyklar, en skateboard med hjul, en skateboard utan hjul, en studsmatta, loads of rail-material.
Spegeln som hänger upp och ner. Och som förmodligen aldrig kommer att bli rättvänd.
Så, kära ni. Det var det för den här gången. À tôt, alors!
tändstickan
YouTube-mania fortsätter. Den här är också kul:
ny idé
Har tänkt på att man så sällan lär sig något nytt att göra fysiskt nu när man är vuxen och så. Det är en sak att lära sig vad någon annan har skrivit i en bok men att typ lära sig stå på händer, hjula, kullerbytta och sånt slutade man med vid någon tidpunkt. Jag lärde mig att cykla utan händer förra året och är fortfarande oändligt stolt över det. Nästa sak kan bli att dyka från femman eller att göra en ollie på gatan och inte på gräsmatta.
Mina fina bröder lär sig alltid nya saker. Harald är ju fortfarande barnet så det han räknas inte riktigt men Markus är faktiskt per definition vuxen. Och kolla vad han kan!
Najs! En gång gjorde jag en 900. Sen kom jag och Harald på den eminenta idén att se vem som snabbast kunde rulla in till mitten från varsin sida av studsmattan. Som vi borde ha förstått möttes vi på mitten. Då sa min näsa knäck. Oskönt. Och mindre smart.
En av bröderna har de blåaste ögon i världen
Och det är inte Harald, trots att han är yngst och naivast. Fast det kanske är jag som är jag som är mest naiv. Eller jag var det innan jag blev cynisk.
Nej, brodern med blåast ögon är Markus!
Jag tycker att han ser lite ut som Gollum/Smeagol.
riskabelt
Här kommer en uppdatering. Jacob, det här är för dig.
Efter skansen väntade duvnäsgatan och Signe. Sedan hotel reisen. Värt!
En halvdöd Harald väckte mig ur lördagsdvalan för att färdas mot Lennartsnäs. Där spelade vi spel. Jag och brödraskapet.
Risk. Jag förlorade och blev jävligt arg. Markus vann. Det gör han alltid.
Jag lyckades bara slå ettor. Då kan man inte vinna.
Sen spelade vi monopol. Då vann jag!
Då ville ingen spela spel mer.
Tips! Spelet Wall Street är riktigt roligt. Och där kan man inte bli arg på några andra spelare, bara på spelet. Harald fick ett kort där det stod att en annan spelare skulle spela åt honom under ett varv. Markus, som satt till vänster om Harald fick därför turen och sålde alla Haralds byggnader plus ett företag vilket gjorde att han förlorade sin koncern och därför inte längre kunde vinna. Kul, tyckte vi. Tråkigt, tyckte Harald.
