infantilt

Så var det jewl i vewrt hews! Det gillas. Eller tja. Skulle verkligen kunna skippa det helt. Lite knäppt att man kör koncentrerat mys i cirka tjugofem dagar för att sen bara vänta ut mörkret. Varför inte alltid mys? Fast ja, jag gillar klappar. Och nej, jag är inte för stor för sånt än. Imorgon (rättning - i natt) åker jag hem till Sveholma igen och det känns verkligen himla bra. Veckan har varit toppen, slö, intensiv, skojig och korpulent. Det är lagom nu lixom.

Här är det snö, lite sol och blåst. Jävligt fint äre också. Familjen förföljs såklart av otur som alltid när vi bestämmer oss för att fly jewlen utomlands. Dag ett - krasch i plural, Markus knäcker sin skida. Mina skidor dissar mig ovanför ett  dropp och jag kastar mig huvudstupa ner. Tur puder. Jobbigt puder. Skidorna försvinner långt, långt ner. Men de återfanns. Dag två - helt ok förutom multipla krascher. Ställde upp vikten lite men flyger ur ändå. Kanske att det beror på mig och inte bindningarna? Överoptimistisk? Får tokspö i monopol (lyckas bara köpa st eriksplan och vattenverket, lol). Dag tre - Markus andra par skidor blir stulna. Episkt fail. Får låna ett par andra men bindningarna suger. Mamma kraschar och gråter en skvätt. Överlever utan fler krämpor än vanligt. Sen sol och nu har jag fått minst fyra nya fräknar! Låter himla nego härifrån nu och så är det förstås inte. Byn är fantastisk, berget är fantastiskt och snön är verkligen bra. Skidor 4 lajf!

Fler fint!

Den bästaste har skrivit så fint, kolla in. Tänkte försöka återgälda lite.

Måste ändå säga till kära, kloka, alldeles-för-vettig-för-sin-ringa-ålder Hesslanche att hon gör det här med flytt lite, lite svårare. Bästaste Hanna "mad-eye" Edling hör dit också. Och massa fler. Snyft snyft, sniff sniff, böla böla. Söla. Städa.

Orkan ute och vi ska tvätta fönster. Timing och så vidare. Himlans vad fort saker går när de väl är bestämda. Imorgon bär alltså flytten av. Tänkte därför delge lite minnen från min minst sagt tveksamma och ovilliga kamera.

Eller transportera om man så vill. Hit med lite farligheter!

Fast ändå nej. Tvättar och ska vara huslig. Försöker knappra på tangenterna så tyst jag kan för Carolin susar fortfarande och på grund av diverse (rauter mothafacka) måste jag sitta precis utanför hennes sockerbit för att komma åt the goodies of internet. Tog slut på det sista kaffet gjorde jag också. Känns även det bra. Är ovillig inför det här med att slänga saker, mat. Insåg igår att när jag hade packat ner alla kläder som endast används sporadiskt att kappsäcken redan var full. Oj då. Hur lösa?

skulle också vara en smula skrajsen.

Jag är trött,

Asså kan inte nog betona hur bra jag tycker att florence är. Typ en av de ballaste människorna. Och snyggaste. (Nämner inte Beyoncé här, annan kategori)

Internet är som sagt puts veck. Och för att lösa problemet blir jag twittrad av Com Hem som genom magi måste ha hittat mig i cyberspace. Google? Grejen är ju den att jag inte är medveten om att de twittrar mig eftersom att jag inte kan kolla min twitter eftersom att Com Hem failar med att leverera mig bredband. Jag kan således inte svara och problemet kan inte lösas. Stiltje.

Plus att jag blir facerapead. Smällar man får ta antar jag. Nu har jag en veckas nyheter att ta igen. Så ursäkta men måste gå.